Ah! Repan borta. Skadevekk på alnabru (skdevekk.no) fixade biffen. Efter en nogrann tvätt så hittade jag också redan två små dörrmärken på vänster sida. Altså parkeringsskador. Så de fick ordna det med. In alles 5000 kr. Nu märks ingenting av märkena som fanns där tidigare. Lite skitig bil igen, men man ser iaf att repan är borta :

Bilen är bred och det verkar vara lätt att få parkeringsskador i trånga parkeringshus. Man får nog vara lite uppmärksam på detta. Svart lack är ju finast tycker jag, men den är också den mjukaste av Tesla lackerna, tyvärr. Lättast att repa altså och kanske den det syns mest på också.

Om någon undrar om lackbehandligen MrCAP så kan man läsa mer om det här:

http://www.mrcap.com/web/service/formulau/
http://www.mrcap.com/web/web-page/why/why2/
http://www.smartguide.mrcap.com/se/karlstad/

Ditec och MrCAP brukar jämföras, men vem som är bäst kan jag inte säga. Googlar man på det så verkar det bero på mer vem som gör behandligen. Har använt det förut, i Karlstad, och varit nöjd. Så blev det igen. Kostade 3000 SEK + MVA.

Jag blev intervjuad på plats för MrCAP news och eventuellt publicering i lokaltidningen NWT. Får väl se vad som sker.

Vet inte om jag skrivit om detta tidigare. Men det är ju bara standard ljud på vår bil. Det extra ljudpaketet valde vi inte. Detta var jag lite spänd på, var rädd för att det skulle vara dåligt ljud. Men det är faktiskt helt OK ljud. Bättre än medel i bilar generellt. Men hur stor skillnad det skulle bli om jag hade uppgraderat vet jag inte. DAB radio och en subwoofer är väl det jag tänker att jag missade. Men använder inte radion så mycket. Tycker det är bättre täckning på internetradion och mer att välja på. Perfekt att man kan sitta med SR webbradio, eller lyssna på gamla P1 sommar- eller vinterprat. Välintegrerad som man är i det norska samhället… Spotify på mobilen via bluetooth till bilen funkade förresten också finfint.

… är ofantligt irriterande. Jaja, det är bara en bil…, hmfr.

En skottkärra hade blåst ner bakom boden och handtagen stack fram mot vägen. Är trångt så kör väldigt nära. Det är en gammal skottkärra så gummit på handtagen var borta. Det resulterade i två stålrör som stack ut. När jag passerade så lyckades dessa toucha sidan på bilen och drog en fin repa på ca 20 cm. Smal men djup. .

Det fortsätter någon cm på framdörren också, såg inte det bland all smuts först. Jaaa, bilen är smutsig . Den fick inte tvättas på två veckor efter MrCAP behandlngen.

Blir till att betala för en lite lackreparation här tror jag. Sånt här är ju vanligt i Oslo där det är väldigt trångt överallt. Men hade hoppats få ha bilen mer än ett par veckor först…

En Cybex Sirona blev nyligen inköpt. Den ska ändå användas av en av de kommande tvillingarna så då kunde vi lika gärna köpa en med en gång. Så då åkte Besafe Izi Kid X3 ut ur bilen. Den sistnämnda är ju en bra och säker bilstol. Men den är stor och kanske inte optimal för Teslan. Den trycker också våldsamt på sätet i bilen eftersom bara nedre delen av bygeln har kontakt med ryggstödet. Med Cybex Sirona blir det lite mer plats i bilen. Det går att ha passagerarsätet lite längre bak och det blir större avstånd upp till taket då den är lägre. Att den dessutom är vridbar 90 grader gör den optimal för Teslan. Det är dessutom en testvinnare när det gäller säkerhet och den går även att använda framåtvänd med kudde istället för bälten. Den trycker heller inte ojämnt på sätet. Enda nackdelen är väl att det är marginellt mindre plats för barnets ben (jämfört med tidigare BeSafe…), här måste knäna dras upp aningen mer.

Då har totalt 8 superchargers öppnat i Europa de senaste veckorna. 2 i Holland, 4 i Tyskland, 1 i Österrike och 1 i Schweiz. Då är nog i stort sett utbyggnadsplanen för Winter 2013 genomförd. Nästa år blir sen enormt spännande då de har en ambitiös plan för utbyggnaden. Kartan här visar de superchargers som hittills har öppnat.

Nästa långtur blev en skidresa till fjällen. Lika bra att se vad bilen går för med en gång!

Först skulle det monteras takräcke. Det var aningen mer komplicerat än med rails. Det var Whispbar takräcke som jag skrivit om tidigare som monterades. Visste att locken över skruvhålen på taket som stativet skal fästas i var väldigt sköra. Så tog det väldigt försiktigt. Ändå lyckades jag knäcka ett av dem till hälften bara genom att öppna locket. Gjorde ingenting annat. Har läst om en annan som tvättade bort sitt lock med högtryckstvätt. Så dessa plastgrejer är nog inte testade för vårt klimat, om de är testade över huvudtaget. Ingen superviktig sak dock, de får sätta dit en hel vid första service.

En Thule Dynamic 900 monterades så direkt på takräcket. Det totala resultatet visas på bilderna nedan:

Takboxen lutar marginellt bakåt. Man hade velat höja upp bakänden någon cm. Kanske gör det nästa gång, med något mellanlägg. Bakluckan går ju inte att öppna helt med takboxen, men det löser man enkelt genom att sätta nivån på de automatiska öppningen så att den stoppar precis innan den tar i boxen. Det funkade fint.

Takboxen ‘fladdrar’ lite. Kanske lite beroende på de lätta slimmade aluminiumstativen. Det ökar också vindbruset från panoramataket markant, tyckte i alla fall jag. Detta blir tydligt i hastigheter över ca 90 km/h. Även utan takbox med bara takräcke var detta ökande vindbrus där. Så takbox och takräcke blir nog bara använt vid speciella tillfällen, vinter- och sommarsemester med familjen t.ex.

Denna gång blev det nödvändigt att använda frunken. Otroligt smidigt att även ha detta lastutrymme:

Turen skulle nu gå till en fjällstuga mellan Sjusjöen och Hafjell, i närheten av Lillehammer. Därför siktade vi först in oss på Tesla Supercharger i Lillehammer. Resan dit gick smärtfritt. Väl framme så fanns det 8 supercharger platser och ingen var upptagen. Parkerade bilen där och pluggade i. Den räknade direkt upp till 368V/280A.

Helt otroligt kraftfullt. Redan innan vi hade hunnit ur bilen var ett par mil laddade till batteriet. Vi utnyttjade tiden till toalettbesök för hela familjen och tvååringen fick springa av sig lite. Vi laddade från 20% till 70% på batteriet på dryga 20 minuter. Det motsvarar nästan en mil i minuten. Det kändes aldrig som att man behövde vänta på något direkt, det var färdigt innan vi var tillbaka vid bilen. En liten revolution när det gäller elbilsanvändande måste jag nog säga. Elförbrukningen till Lillehammer minns jag inte helt, men det var runt 215-220 Wh/km i snitt. Då med takbox, fullastad bil och 3-10 minusgrader. Det motsvarar en räckvidd på ca 35 mil plus reserv på dryga 2 mil. Takboxen bidrog nog till lite ökning i förbrukning, men så länge det inte är motorvägsfart så verkar den inte påverka förbrukningen så mycket.

Därefter bar det av upp på fjället. Drog en del ström att komma upp 600-700 höjdmeter på ett par mil, men gick finemang. Inget motorvärmaruttag på stugan så det blev en förlängningssladd ut genom fönstret med en fleecetröja som tätningslist. Gick att ladda med 10A även om en del annat gick på den 10A säkringen.

Tyvärr så gick laddningen inte smärtfritt .När jag gick ut till bilen efter ett tag lyste det rött vid laddningskontakten. Satte mig i bilen och det stod på displayen något i stil med ”12V battery low, Contact Tesla Service.”. När det lilla 12V batteriet dör så dör ju hela bilen. Så blev hyfsat nervös. Tryckte på bromsen (det som startar bilen) och lade i drive. Det skal göra att huvudbatteriet igen börjar ladda det lilla batteriet. Det gick bra så då var det ju lugnt trots allt. När det blir fel på laddningen så kopplas av säkerhetsskäl 12V batteriet ifrån laddning tydligen. Jag roterade nu kontakten i väggen 180 grader. Det skal tydligen ha någon effekt. Och efter det laddade det perfekt fram till morgonen. Men när det var färdigladdat hade bilen tydligen uppfattat något laddningsfel igen, så då var det samma visa igen, men gick bra även denna gång. Dessa problem är något jag läst om, men som inte uppkommit vare sig hemma eller på jobbet. Det verkar hänga ihop med det norska strömsystemet, det så kallade IT-nätet, som är ett tvåfassystem utan nolla. I Sverige använder man ju 1-fas och nolla eller 3-fas och nolla. IT-nätet kan ha jordningsfel utan att det egentligen blir något problem. Men det uppfattar nog bilen som något märkligt. Lärdomen är att vid nya platser man inte laddat på förr och som har IT-nät så ska man nog vara med lite extra noga på hur det går med laddningen första gången.

Som man ser på bilderna ovan så fick vi testat bilen i ordentlig vinter. Kom ca 20 cm snö under helgen. Dagen när vi skulle åka hem hade det snöat på varm bil. Det resulterade i tjock isbark på bilen. Jag satte på förvärming av bilen och gick ut efter en kvart. Fortfarande fullt med is. Tryckte på isen på handtaget och alla handtag kom ut, de pressade sig lätt ut genom isen. Så det var inget problem alls som befarat. Vad som däremot var ett problem var det att sidofönstren ju måste ned en cm för att man skal kunna öppna dörren. Det finns ingen dörrkarm uppe utan det tätas genom att stänga till fönstret. Med fullt av is på bilen gick inte fönstren ner och dörren gick inte att öppna. Bakdörren gick däremot att öppna, men bara för att fönstret drog med sig hela kromlisten som sitter på gummilisten till fönstret. Såg lite skumt ut först men var bara att trycka tillbaka den. Efter ytterligare 30 minuters förvärmning var fönstren tinade och det var inte längre något problem. Så lärdomen här är att förvärma ordentligt vid dessa tillfällen. Förvärmningen blir också viktig av en annan grund. När batteriet är kallt så fungerar inte regenerering till batteriet, något som annars känns som en kraftig motorbroms och som man lär sig använda delvis som en broms. Det gör att bilen rullar som med friläge på en vanlig bil. Om man då ska ner ganska många höjdmeter så finns en risk för att man får slita ganska mycket på bromsarna på väg ned. Med förvärmt batteri så blir nedturen mycket behagligare och man får nytta av lägesenergin i form av återladdning till batteriet.

Väghållningen på vinterväg tycker jag är bra. På ren snö är det ju inga problem alls. Vid is, med dubbfritt och bakhjulsdrift så, känner man ju att bakänden sladdar till lite. Kan säkert kännas obehagligt i början, men antisladdsystemet ska tydligen vara gjort så att det tillåter en viss sladd, men sen hävs den effektivt och det upplevs aldrig otryggt. I alla fall inte om man tidigare varit van Volvo 240 och Ford Taunus i början av 90-talet .

Det fastnar mycket snö bak på bilen. Som på många andra nya bilar. Så kan nog vara bra att stanna ibland och borsta av bilen bak om man kör i mycket yrsnö.

Bilens Xenonljus är ju bara på 25W, men har hittills aldrig upplevt dem som svaga. Men är man van att köra med full extraljusramp så är det nog några snäpp ned på ljusskalan.

Förutom fönstren som frös fast så måste jag säga att den får godkänt i vinterväder (räknar inte 12V problemet till vinterproblem, är ett generellt problem). Bilen är varm och go, imma från rutor och backspeglar är lätt att få bort, den går tyst, klarar sig bra på vinterväg, räckvidden är bra även på vinterföre och det upplevs aldrig som någon issue. Med supechargers var 200 km om ett år så är det aldrig ett problem. Har dock fortfarande lite att lära om hur man ska gasa för optimal framkomst när det är halkigt nu när man inte hör någon motor. Man ska säkert lära mig använda effektmätaren efterhand.

I går gjordes en lackbehandling av Mr CAP i Karlstad. En FormulaU behandling. Har haft det en gång tidigare och det smutsavvisande lackskyddet är väl värt pengarna. Plus att man slipper vaxa bilen. Tror resultatet blev rätt bra. Här står bilen och härdar:

Väl ute på vägen igen:

Eftersom detta var första långturen så ville jag ha helt fullt batteri, kupén varm och batteriet förvärmt före vi åkte. Batteriet var fulladdat till 100%, men när man sätter på förvärmning med Teslas UMC så börjar den inte ladda igen när den tar från batteriet och går under 100%. Lösningen har blivit att sätta på förvärmning i nån minut. Så gå ut och sätta in och ut laddkabeln igen. Då laddar den med ungefär lika mycket som förvärmningen tar och när det är uppvärmt går mer och mer ström till laddning och till slut har man både uppvärmd bil och batteri och fulladdat batteri. Range mode var aktiverat, något som bland annat sätter klimatanläggningen i Eco mode.

Det var väldigt enkelt att få plats med all packning Först ett par bagar under bagagerumsgolvet:

Sen barnvagn, två bagar till, en kylväska, en stor påse och lite annan smått och gott:

Ändå var det plats kvar där bak. Och inget var ännu lastat fram!!

Totalt sett måste jag nog säga att den rymmer mer eller åtminstone lika mycket som den förra Passat kombin vi hade.

Vädret på turen var vått, snöslask, disigt och delvis dimma. 0-5 plusgrader. Det gick smärtfritt. Hade en väldigt behaglig tur och bilen går tyst. Särskilt på fin asfalt, och med Nokian R2 däcken. Dottern sov näsan hela vägen, gick knappt att väcka så det var nog behagligt för henne med.

Kupevärme var på 20 grader och stolsväme på lägsta effekt. Inga problem med imma i bilen. Ytterbackspeglarna immade igen några gånger. Men det värmer man fort bort (kanske bara uppvärmda med tech paketet, minns inte helt). Lite märkligt bara att den funktionen hänger ihop med uppvärmning av bakrutan. Om den inte behöver värmas känns det som slöseri med energi.

Bilen sitter otroligt fint på vägen och är en fröjd att köra. Omkörning likaså .

Med drygt 23 mil på 2 1/2 timme, på fartgränsen plus lite till så slutade genomsnittsförbrukningen på 205 Wh/km. Det var 37 % kvar på batteriet, vilket skulle motsvara en total räckvidd på 36.5 mil i dessa förhållanden (plus den lilla reserven på et par mil). Snittfarten här blev lite drygt 90 km/h. I motorvägsfart ökar förbrukning en del, precis som på alla bilar, det märker man.

Jag har kört precis som jag brukar och är nöjd med resultatet. Har inte behövt köra långsammare eller få räckviddsångest. Har inte behövt tumma på någonting, men fick en tyst bil som inte släpper ut någonting lokalt (och betydligt mindre globalt), och som är våldsamt rolig att köra. Enda ändring i körstil är ju det att man gasar och bromsar med samma pedal om man planerar lite, och det är inte ofta jag använt bromspedalen. Första cm på gaspedalen styr stort sett motorbromsen (regenerering till batteriet), mindre broms ju mer man trycker in gasen och det övergår ju då till slut i gaspådrag.

Enda lilla nervositeten på resan var det att man fortfarande saknar adaptrar till laddning med annat än vanligt eluttag. Och där jag kom åt nu så fanns det dessutom bara 10A tillgängligt och inte 16A (som hade gett 13A laddning) . Så laddningen är då väldigt trög, 9km per timme. Men har laddat lite där jag kom åt, och över natten. Bilen var inlämnad på MrCAP i Karlstad och de laddade också åt mig över natten. Så det funkade bra och när vi efter 2 dagar åkte hem idag så räckte det mer än väl. 82 km räckvidd kvar när vi kom hem till Oslo.

Måste också kommentera vinterdäcken Nokian R2. Precis som många andra anmärkt tyckte jag också de släppte väldigt lätt i början. Men med lite mer luft, 48 PSI nu, och några tiotals mil på vägen så tycker jag de sitter riktigt bra. Vågade mig inte på full acceleration i början, men nu går det som oftast bara fint, någon enstaka blink på traction control lampan bara. Rekommenderar dock inte full gas i en kurva .

Var något högre strömförbrukning hem. Tror totalgenomsnittet, inklusive lite stadskörning i Karlstad och en del accelerationer , slutade på ca 210 Wh/km.

Avsaknad av småfack i bilen, det har det klagats på i en del motortidningar. Men inget jag stört mig på. Bilen är extremt stilren och man vill helst inte fylla de med all möjlig bråte ändå. Det stora utrymmet i mitten bör räcka för de flesta, och till det mesta dock.

Radiomottagningen upplever jag som lite sämre än i Passaten. På några ställen sprakade det ganska friskt. Då faktiskt bättre med internetradion som funkade för det mesta. Både i Norge och Sverige.

Imorgon bär det av till Hafjell. Möjligt att det blir takräcketest och skidbox då. Får se vad jag hinner. Första test på supercharger i Lillehammer blir det också.

I morgon blir det första långturen med bilen. Oslo-Karlstad med fullastad bil. Blir spännande. I Karlstad ska det bli en MrCap behandling av bilen. Mer om det när det är gjort.

Bilen är nu nytvättad och står på laddning i till max range (100% av batterikapaciteten) och Range Mode är aktiverat (sparar lite ström när man kör långt har jag förstått, mest på klimatanläggningen). Vanligtvis ska man inte ladda till 100% tydligen för batterierna mår inte bra av att stå fulladdade. I bilen sätter man laddningsnivå till mellan 50 och 90%, det senare är default, för daglig laddning. Vi har nu haft den på 80% den första veckan. Men eftersom vi inte kör jättelångt varje dag så kanske vi kan sänka den ytterligare. Åtminstone när de efterlängtade adaptrarna kommit på plats så att man vet att man kan ladda upp till fullt lite fortare om man skulle behöva. Bilen var nu på 50 % när jag satte den på laddning idag och det ska ta 16 timmar till 100% med 230V/13A. Det klarar vi precis. Men hade batteriet vart mer tomt när vi kom hem idag så hade det inte gått.